NUMMER 17, 1997

Foto: PETER NORDAHL

Helena går på tvären

"Det som är bra för slutanvändaren är bra för Ericsson." Så lyder Helena Lindskogs programförklaring. Hon menar att hon går på tvären mot vad som är gängse uppfattning inom Ericsson.

- Jag är först och främst en användare själv, det är min utgångspunkt, säger hon.

I allt vi gör, utvecklar och säljer kan vi relatera till oss själva. Alla kan vara uppfinnare, testare. Tänk vilka möjligheter det skulle frigöra.

I sitt förra jobb som tekniskt ansvarig vid Stattel-delegationen, som hanterade svenska statens upphandling av tele- och datatjänster, kom Helena att representera bortåt en miljon slutanvändare. Förra året återvände hon till Ericsson, där hon före Stattel-tiden jobbat i fjorton år. Hon slogs av skillnaden mot förr.

Skillnad

Men det var inte Ericsson som förändrats, utan hon själv. Hon hade i flera års tid varit kund, och sett tillvaron ur det perspektivet. Nu sprider hon sina erfarenheter vidare inom koncernen. Att verkligen förstå slutanvändaren är framgångsfaktorn framför alla, menar hon.

Helena Lindskog är lite av en branschguru. Hon är engagerad i telekomfrågor inom EU och anlitas flitigt som föreläsare vid konferenser, högskolor och universitet, både i Sverige och utomlands. Ett och annat debattinlägg i bland annat Dagens Industri har hon också hunnit med.

Nu arbetar Helena med strategiska frågor med inriktning på framtidens marknader på affärsområde Infokomsystems affärsenhet Företagsnät.

- Vi måste lära oss att kunderna inte alls bryr sig om hur Ericsson är organiserat, framhåller Helena, och tar affärskunderna som exempel:

De köper lösningar för affärskommunikation från den del av Ericsson som har hand om dessa, men de köper också Ericssonprodukter via distributörer - liksom tjänster från operatörer, både fasta och mobila, ofta Ericssonkunder. Så det är samma slutanvändare som möter Ericsson från flera olika håll.

Att se tillvaron från flera samtidiga utgångspunkter är typiskt för Helena Lindskog. Hon har många drag av renässansmänniska. Hon är tekniker och kan sin telekom, men hon är också humanist - har läst historia, religionskunskap, teoretisk filosofi och språk. Helena inte bara kryssar obehindrat mellan olika betraktelsesätt, utan tycks också ha integrerat dem. I synnerhet idag, när informationstekniken griper in i alla upptänkliga livssfärer, ser hon sin både breda och djupa kompetensbas som en stor tillgång. Hon säger sig märka ett för henne obegripligt ointresse för omvärlden hos många tekniker.

Inom Ericsson kan det ta sig uttryck i bristande förståelse för hur händelser utanför företaget påverkar det egna arbetet. Som gästföreläsare på tekniska högskolor har hon noterat samma fenomen: Den som väljer en teknisk inriktning väljer samtidigt bort andra infallsvinklar.

- Telekom har blivit en del av vår vardag, även i alla tidigare otänkbara aspekter. Visst behövs renodlade tekniker, men de får aldrig glömma i vilket syfte de arbetar. Vi är på väg in i infokombranschen, där innehållet och vad man kan göra med tekniken, blir minst lika viktigt - kanske viktigare - än tekniken i sig.

På-tvären-idéer

Under året har Helena initierat ett antal aktiviteter inom Företagsnät. Mycket handlar om att vrida fokus från teknik till kundnytta, och här återstår en hel del att göra.

- Nästan allt jag föreslår går på tvären mot organisationen, säger hon. Det måste bli mer legitimt att komma med "på-tvären-idéer". Det finns många personer med goda, fina uppslag, som ska tas tillvara. Man ska inte behöva slåss för att få tänka nytt.

Helena nämner Stattels upphandling av datatjänster 1993. Det var före Internet-boomens dagar. En tongivande person i svenska datakomkretsar sökte upp Helena och hennes kolleger. Han pekade ut Internet som tillväxtområde, värt att anpassa framtida volymer och kapacitet efter. Delegationen valde att lyssna.

- Vi gjorde en rekordtidig Internet-upphandling, som med facit i hand var helt rätt tänkt. Allt därför att vi vågade låta oss övertygas av en "vildhjärna" som tänkte annorlunda.

Riva revirgränser

Tyvärr ser Helena en del problem med tvärgående aktiviteter och nätverk inom Ericsson. Ofta självdör de, i brist på förankring i organisationen, resurser och utpekat ansvar.

- Vi måste aktivt börja riva revirgränser, bland annat för att snabbare och bättre kunna möta det växande marknadsbehovet av "hybridlösningar" med innehåll från flera delar av koncernen, exempelvis företagsväxel och mobiltelefoner i samma erbjudande.

- Vi behöver fler mötesplatser, förbättra samordningen och tvärkommunikationen inom hela Ericsson.

Koncernen har över huvud taget mycket att vinna på att bli tydligare i sin enade front mot kunderna. Det behöver inte vara negativt att olika Ericssongrenar erbjuder konkurrerande lösningar, men kunden ska inte behöva fatta beslut om vad som bäst uppfyller kundkraven - det måste Ericsson göra.

- Jag har själv upplevt detta när jag satt på Stattel. Det föder en väldig osäkerhet. Vet de inte vilket som är bäst vare sig hos Ericsson eller operatören, hur ska då jag som kund kunna veta det?

Vad gör Helena om fem år?

Hon skulle gärna arbeta med strategifrågor inom Ericsson, men har också funderingar på att utifrån sitt EU- engagemang "sälja" Sverige som telekom- och IT-nation. Eller varför inte förverkliga drömmen att skriva?

- Förändringar skrämmer inte mig - tvärtom. De är bra, säger hon. Olika personer har olika drivkraft.

- Min är att jag vill möta nya erfarenheter och samtidigt göra nytta, omsätta den kunskap och de erfarenheter jag har - och det nya jag förvärvar - till något bra för den plats där jag just nu befinner mig. Och så vill jag ha roligt, och det har jag när allt det där är uppfyllt.

KARI MALMSTRÖM